Känner mig extra stolt idag.  Har skrivit 7’988 ord på en novell som jag skriver på just nu. Idéen kommer från en bild jag tagit. Har länge tänkt att skriva något om denna och jag har flera idéer. Det jag tänkt skriva från början har fått lämna plats åt en helt annan historia. Jag har till och med börja tycka synd om en av karaktärerna fast det är jag själv som skapat honom och det han utsätts för. Ibland måste jag till och med sluta och tänka efter om jag verkligen kan skriva så, det är ju hemskt vad denna stackars människa utsätts för. Jag tror inte att det blir något lyckligt slut för honom heller. Förlåt … Men det är inte på riktigt.